You have this life, this life only
Dagen efter midsommar. Promenad med hundarna och staden ligger i tystnad. Inga bilar, inga människor. Vinden smeker sig mot vattenytan i kanalen och bildar märken. Fågelkvitter i bakgrunden. Solen som värmer mot kinden. Lyckan som infinner sig.
Det är sådana här dagar, där lugnet blir märkbart och då livsinsikter smyger sig tätt inpå huden. Att vi har det här livet - endast detta livet vad vi vet. Vi borde göra oss själva lyckliga. Vi måste bli bättre att ta hand om oss själva. Sänka kraven och krama om våra själar. Se till att kämpa för det vi älskar eller släppa taget om det som tynger ner oss för att kunna må bra och utvecklas. Att komma på vad man vill göra i livet - sträva efter någonting som får en att må bra. Hjälpa andra som har det värre. Le mer, gråta mindre. Ta ansvar för sitt liv om man mår dåligt och finnas där för andra.
Vi har ju bara detta livet. Mer än så vet vi inte. Vi måste leva utifrån den filosofin. På ett bra sätt och inte göra dåliga saker mot kroppen och själen. Begreppet "yolo" borde inte innebära självdestruktiva mönster utan fylla en med liv, kärlek och lust.
Livet är ju inte alltid lätt, men visst hade det varit lättare om vi slappa alla krav, måsten och onödiga nedtryckande ord mot anra och andra? Man kan ju i alla fall försöka sitt bästa. Även jag. Men jag gillar att gå i min ensamhet och genuint känna någonstans inuti mig att jag vill bli bättre på att må bra och ta hand om mig själv.
Nästa vecka fyller jag år, ett år till av erfarenheter, men jag lider av ständig åldersnoja.
Jag vill inte ha åldersnoja. Jag vill leva gott och njuta. Känna jag har gjort något vettigt och nyttigt av mitt liv.
Jag ska minsann börja leva, jag har ju bara detta livet
♥
Gammal bild från förra sommaren, där livet bjöd mig på en magisk utsikt