Ålderskris
Mina vänner, kollegor, min familj och ja min partner också brukar skratta lite lätt när jag brukar säga att jag har ålderskris. Till hälften låtsas jag om att det är lite roligt för visst är det komiskt att någon som är nyss fyllda 26 kan ha en kris eller en noja över sin ålder.
Men jag är till stor del ganska seriös i mitt uttalande. Jag vet inte hur ofta jag brukar tänka att "usch jag är redan såhär gammal". Mina dagar går ut på att jobba, ta hand om hushållet och kolla en del på serier/filmer. Jag får riktig ångest och blir rastlös när jag inte är ute och bara får upptäcka och njuta av världen och speciellt vädret. Men jag är så trött!
Jag inser att jag kollar efter bra erbjudanden i reklamen för ica maxi och jag funderar på ekonomi, matlådor, sopsortering och skriver veckoscheman. I allt det här inrutade så växer någonting i mig, en tanke och känsla av att jag inte tar vara på livet, jag hittar sällan på äventyr, det blir sällan spontana aktiviteter för jag är slut i kroppen efter jobbet samt är trött pga. Alla ovanstående måsten. Allt detta gör mig galen för mitt liv rinner ut ur händerna på mig känns det som.
Ju fler år som läggs på mitt liv, desto mer reflekterar jag över de val jag har gjort tidigare och att jag antingen aldrig vill göra sånna dumma val igen eller att jag var modig, spontan, äventyrlig mm som fick mig att må bra. Ju äldre jag blir desto mer vill jag UPPTÄCKA livet. I dagens samhälle känns det som att man redan ska ha rest otaliga gånger (helst till olika länder eller till och med backpackat), vetat hur det är att ha festat HÅRT och mycket i livet, ha supermånga vänner, vara träningsintresserad, äta hälsosamt, haft arbetserfarenhet och till och med fast jobb, köpt en lägenhet eller hus, gift dig eller åtminstone förlovat dig och kanske till och med skaffat barn innan du är 25 år.
Jag överdriver givetvis en aning, men sanningen är att de upplevelser du ska ha upplevt kryper ner i åldrarna. Jag är 26 och har åldersnoja och det har jag haft i 3 år nu. För jag känner att jag inte kunnat njuta eller ta vara på livet så som jag vill. Är det inte det ena så är det det andra. Jag hoppas fler där ute känner igen sig gällande just detta. För det kryper så i kroppen på mig och jag vet att vissa saker måste prioriteras om. Det går alltid att göra nått åt saker, eller attityden till problemet.
Tack för att DU läste.
Stor kram ♥
